Lördagen den 26 juni

Mats, 17 år snart 18, ligger i min stökiga säng och fånar sig. Vad vill han? Vad gör han i min säng? Det är frågor som jag känner att jag inte vill ha svar på! När jag läser högt vad jag skriver, skrattar han och säger, "hö-hö, skriver du det?". Precis vad jag gör.
Solen skiner och vi båda har varit allmänt trötta och sletna idag efter gårdagens midsommar firande. Slagsmål och sura miner har varit populärt idag! Men ack vad jag älskar han ändå!
Det ska bli lite fotboll ikväll med mamma och kanske kanske lyckas jag övertala han till att ta ett nattdopp i poolen, något jag inte tror kommer hända.
Han spelar någon konstig låt på sin mobil och jag drar igång de nyinköpta högtalarna. "Do it all night" får rummet att gunga. Lite butter för att jag överröstar hans musik, men diggar tillslut med för att det är en skön låt.
Min lillebror, Gabriel, 7år, kommer in och ber Mats hjälpa honom med en sak. Utan en aning om vad det kan handla om lommar han snällt efter min lillebror för att hjälpa. Det kan vara allt från att få åka en sväng på mopeden, till att fixa någon av hans trasiga leksaker. Dock var det bara så enkelt som att öppna ett fönster.
Nu drar lillebror igång sin CD-spelare, och "Crazy Frog" får mej att stänga av min egen musik. Det är en töntig, men en lätt älskad låt, även Mats diggar med, han har lärt sig hela låten.

"Sug snopp älskling!" Blir det sista som sägs idag!

Tack.



Måndagen den 7 juni

Ett medelålders par från norra USA längtade en kall vinter till värmen och bestämde sig för att åka ner till Florida och bo på hotellet där de tillbringade bröllopsnatten tjugo år tidigare.
Mannen hade en längre ledighet och åkte därför ner en dag i förväg. När han checkade in upptäckte han att hotellrummet hade en dator och beslutade sig för att skicka ett mejl till hustrun. Han missade dock en bokstav i namnet. Mejlet hamnade hos en prästänka i Houston, som just hade kommit hem från makens begravning och skulle kolla om det kommit e-post med kondoleanser från släkt och vänner.
Sonen fann henne avsvimmad vid datorn och läste på skärmen: Till: Min älskade hustru! Rubrik: Jag har kommit fram! Jag vet att du är förvånad över att höra ifrån mig. De har datorer här numera och man tillåts skicka mejl till sina nära och kära. Jag har just checkat in. Allt är förberett för din ankomst i morgon. Jag ser fram emot att träffa dig då. Hoppas din resa blir lika problemfri som min. PS. Det är verkligen hett här nere! DS.



Jag dog av skratt!

Fredagen den 4 juni

Åh, jag har vekligen världens bästa pojkvän!
Seriöst, så trygg och varm jag känner mej i hans famn har jag aldrik känt mej.
Mitt liv har varit uppp och ner.
Folk sviker, dom litar inte, som gör si och dom gör så mot mej.
Jag har aldrig hara kunnat slappna av och känna, wii, allt kommer lösa sig.
Jag har aldrig känt det lugnet, aldrig förstått det.
Men min påg, min man, min pojkvän, han gör mej medveten om lugn.
Han gör mej medveten om att "hey, allt blir bra tillslut".

Igår... Jag bara oh, bråkade med pappa och allt var så jävla fel och alla gör mej så jävla ledsen helatiden. Jag är alltid synda bocken i skaran... Och när jag väl bråkar och får skit för något som jag vet inte är mitt fel, då kan jag inte hålla käft och bara ta emot skiten, jag måste få människan som jag bårkar med att förstå att jag inte har gjort något fel. Men oftast är personen jävligt säker på att jag gör allt för att förstöra och allt för att göra fel för alla andra, och gre sig inte. Mina familjebråk slutar alltid med att det är jag som går därifrån, gråtandes och men svansen mellan benen så att säga. Jag får skiten, alltid. Gör jag fel, så tar jag min skit, och jag fixar det jag gjort fel, alltid att jag gör! Men jag tål fan inte skit som jag inte förtjänat.

Oh, och sen ber dom om ursäkt, säger förlåt, och sånt, och jag har gråtit så jag har huvudvärk för något som jag inte behöver gråta över, och sen är det jag som ska tycka synd om dom...! Alltid...

Asså, mitt huvud gör ont och jag orkar fan inte pressen mer...

Var min bby kommer in i allt detta, det är att han alltid finns vid min sida, han kramar, pussar och säger att allt blir bra och att jag inte ska bry mej. Även om jag gråter klockan 3 på natten, eller mitt på dagen, så tröstar han och kramar om. Han tycker om mej och ger mej värme. En värme som jag inte kännt på allt för länge.

Oh vad jobbigt detta inlägget blev. Men jag är så jävla trött, och jag har så mycket å säga men inget blir rätt, hoppas ni/du förstått, nu ska jag ut i solen som äntligen tittat fram, såhär lagom i Juni...!

Pussa på era käraste, dom är viktigare än ni tror.

Puss!

Tisdagen den 1 Juni

5 månader med Mats Svensson <33.

Shit, jag skriver med en månads mellanrum ? Är det bra... ?
Iallafall så är bloggen nydesignad.
Jag fixa headern och Kim fixade och donade så den hamnade här och så att sidan är vackert rosa.
THANKS BAJB!
För övrigt är allt som det ska vara, jag går i skolan (men bara två veckor till), jag umgås med min familj och mina vänner, jag har min älskade Mats vid min sida och allt är great!
Det ända som saknas såhär första Juni är lite sol, plusgrader och en sommarfeeling.
Det är helt sjukt att sommaren inte har släppt till lite!
Jag menar fan, förra året vid denhär tiden var allt nice, blå himmel och lagom rödbrännd redan, men ohh! Varför blir det inget i år !? Jag får damp på 2010. Jävla skit år! Först världens längsta istid, sen världens längsta jävla höst/vår. Fan ingen sommmar :o. Någon mer än jag som tycker att sommartiden är den bästa tiden ? Åh, får jag ingen sol och värme snart flyttar jag :o!

Nu ska jag försöka återgå till skolan, anledningen till att jag inte skriver är att tangentbordet hemma flippar och vill inte fungera! Så jag kan inte skriva ett skiiit!
Men tack och hej!
Hörs snart!



Puss!

RSS 2.0