Åh, jag har vekligen världens bästa pojkvän!
Seriöst, så trygg och varm jag känner mej i hans famn har jag aldrik känt mej.
Mitt liv har varit uppp och ner.
Folk sviker, dom litar inte, som gör si och dom gör så mot mej.
Jag har aldrig hara kunnat slappna av och känna, wii, allt kommer lösa sig.
Jag har aldrig känt det lugnet, aldrig förstått det.
Men min påg, min man, min pojkvän, han gör mej medveten om lugn.
Han gör mej medveten om att "hey, allt blir bra tillslut".

Igår... Jag bara oh, bråkade med pappa och allt var så jävla fel och alla gör mej så jävla ledsen helatiden. Jag är alltid synda bocken i skaran... Och när jag väl bråkar och får skit för något som jag vet inte är mitt fel, då kan jag inte hålla käft och bara ta emot skiten, jag måste få människan som jag bårkar med att förstå att jag inte har gjort något fel. Men oftast är personen jävligt säker på att jag gör allt för att förstöra och allt för att göra fel för alla andra, och gre sig inte. Mina familjebråk slutar alltid med att det är jag som går därifrån, gråtandes och men svansen mellan benen så att säga. Jag får skiten, alltid. Gör jag fel, så tar jag min skit, och jag fixar det jag gjort fel, alltid att jag gör! Men jag tål fan inte skit som jag inte förtjänat.

Oh, och sen ber dom om ursäkt, säger förlåt, och sånt, och jag har gråtit så jag har huvudvärk för något som jag inte behöver gråta över, och sen är det jag som ska tycka synd om dom...! Alltid...

Asså, mitt huvud gör ont och jag orkar fan inte pressen mer...

Var min bby kommer in i allt detta, det är att han alltid finns vid min sida, han kramar, pussar och säger att allt blir bra och att jag inte ska bry mej. Även om jag gråter klockan 3 på natten, eller mitt på dagen, så tröstar han och kramar om. Han tycker om mej och ger mej värme. En värme som jag inte kännt på allt för länge.

Oh vad jobbigt detta inlägget blev. Men jag är så jävla trött, och jag har så mycket å säga men inget blir rätt, hoppas ni/du förstått, nu ska jag ut i solen som äntligen tittat fram, såhär lagom i Juni...!

Pussa på era käraste, dom är viktigare än ni tror.

Puss!