Har inte skrivigt på skit länge.
Men sitter å är så jävla lack att jag inte vet var jag ska ta vägen.
Förmodligen var jag onödigt otrevlig mot min älskling i telefonen nyss,
förmodligen har jag sumpat en vänskap,
och förmodligen kommer jag att lacka på fler om jag ens bryr mej om å snacka med dom....!
Jag vet fan inte vad som är felet.
Men något jäääävligt allvarligt är det iallafall...!
En sak är ju klar iallafall, och det är att jag fan inte orkar med fjortisar och äckliga fjollor.
Jag kräks bara jag tänker på det...!
Pallar inte umgås med sånt folk mer, för fan, det är det värsta jag vet.
Men sen så skulle jag ju också dö utan min bby, så jag gör allt han tycker känns bra!
Sen om jag är glad där, det sdkiter jag blankafan i .
Min älskling är mitt allt!
(och nej, det är inte han som är fjortisfjolla!)
Men vafan, snart går det mer än utför för den här damen asså...!
Jag orkar dock inte vara den som ska hgnälla om uppmärksamhet.
Jag visar inte utåt att jag mår kass, oftast inte iallafall, och märker ingen att jag mår kass, så behöver dom inte bry sig heller. Och jag menar, det är ju inte så jävla farligt att må sunk ett tag, det går ju alltid över.
Jag menar, mamma och folk tyckte jag skulle gå å snacka med min kurator på skolan, och jag tvär vägrade, och sen så blev det iallafall att jag mailade och snackade med henne... Men asså, jag HATAR att snacka om mej själv. Så det gick helt åt helvete det... ligger forfarande ett oöppnat mail från henne i min inbox... BRA JOSEFIN!

Jag vill bra vara alla till lags. Det är ju sån jag är. Men helvete vad svårt det är när folket inte ger något tillbaka. Jag menar, jag ska inte böhöva låssas vara vän med folk bara föra att någon annan vill att det ska vara såå... ? Aight.. Men ändå är jag det, för det folket jag gör det för, älskar jag. Så jaa....! KLYDDIGT!
Och jag har fanimej slutat käka med....! Jag kommer på mej själv med att inte vilja eller orkar äta och jaa, vafan, då jag väl äter så är det fan inte mycket.
Och känner jag igen mej?
JA MEN AH FAN!
Här har jag varit såå många gånger innan!
Men såhär är det, att det finns ändå inget i mitt liv jag skulle vilja byta bort eller ändra på.
Det finns inget jag saknar och inget jag skulle vilja plocka bort. Och det är för att jag inte kan tänka mej den här skiten utan alla inblandade..........! Och jag är nummer ett inblandade.
Herrejävlar, deppigt inlägg efter tusen år. FIIINT! Men kände att jag måste få ut lite av vad jag känner, och jag vet inte om jag lyckas med det. Men det känns ändå lite lättare i hjärtat!
Det finns nog inte många som förstår mej dock. Men vaaafan! Det bryr jag mej skiiit lite om. För det är bara jag som behöver förstå vad grejjen är.
Och nu när allt är så helvetes förbannat bra med mej, så hjälper det ju inte i familjen eller i min krets heller. Jag är en jävlel på att sabba.... Fyfan, asså, seriöst, mitt humör är så jävla cp, och jag bara bråkar med folk. Jag förstår fan inte vad folk ska med mej till... Antingen gnäller jag, eller så är jag dum, eller så gör jag inte si eller så är det inte så, eller så är jag en hora, eller så är jag något annat. Det är liksom 0 rätt på den här kvinnan, och ändå finns det folk som håller vid mej. HUR FAN GÅR DET TILL !?!? Var är = tecknet någonstans ?! För helvete vad jag inte fattar..........!
Och när jag inte fattar, så blir jag arg igen, och jaa.... SKÖÖN CIRKEL JAG EXISTERAR I!