Söndagen den 27 september

Jag tänder lågan!
Lågan som så länge fått vila!
Jag ska köra!
Jag ska satsa!
Nu orkar jag inte sitt i min värld mer!
Verkligheten väntar!
Är du svaret?
Detr får vi se!


Jag känner det i luften,
det börjar bli kallare,
och löver har sakta men säkert ändrat sin färg!
Kvällarna blir kortare och kortare,
och mörkret tränger sej på så snabbt!
Man känner verkligen kylan, man känner regnet i luften!
Även om dagen är vacker , solen skiner, och folk får för sej att ha shorts på sej,
så ser jag, jag ser hur du gör dina skuggor, hur du sakta och säkert lämnar dina märken på marken!
Jag ser dej ! Mej gömmer du dej inte för !
Jag trivs med det.
Du är så välkommen !
Jag har saknat dej , något så otroligt !
Låt oss göra det till något vackert i år igen!
Jag vet att vi kan!
Vägen jag går på blir allt kallare,
och kläderna blir allt tjockare!
Jag befinner mej i en sådan sinnesstämning som bara gör att jag flyter!
Allt bara går bra, allt bara är mysigt med dej!
Den där kännslan i magen,
den är underbar!
Det är likadant vart år,
jag kan inte mer än att njuta!
Jag kan inte mer än att le och låta allt ske!

Hösten <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0