Grattis Morfar

Usch , ibland är saker och ting verkligen mer än svårt..
Som att stiga upp ur sången idag .. Jag blev slagen med orden ;
 - Morfar fyller år idag , ska du med till minneslunden?
Vackert.... Jag har aldrig varit på minneslunden.
Tro det eller ej.
Men för mej är inte morfar en liten damm med andra folks blommor
i och ett hopplöst försök med ett träd som bara står och fular sej!
Min bild av morfar har jag i huvudet.
Det har jag inpräntat där, likså hans lukt och hur han lät.
Sättet han gick på och alla hans konstiga idér om livet.
Jag kommer speciellt ihåg en gång när vi skulle ut och fiska, & jag hatar att fiska .
Men med morfar var allt kul! Inget man gjorde med han var tråkigt!
Vi åkte till fiskestugan i Veberöd och plockade ihop våra grejjer.
Och jag ville ha det största och bästa som fanns !
Dock hade jag ingen aning om vad det va jag ville ha.
Men jag ville ha det ! Och visst fick hans lilla prinssesa det.
Men jag fick lova att vara mycket rädd om det . För det var dyra saker.
När vi kommer ner till båten har jag (självfallet) lyckats tappa det dyra, fina draget.
Och då blev morfar inte jätte glad! Men han kunde inte vara arg på mej häller.
Så han bara skrattade och sa; hoppas någon annan lycklig jävel hittar det .
Typiskt han, alltid glad. Allt var bra och allt var positivt!
Dock valde jag ju inte att följa med till minneslunden idag , man kan tycka det är mycket dumt val av mej .
Men som jag sa, han e mer än bara en liten damm och ett fult träd!
 Han hade dessutom klagat på att dom inte skötte plantorna ordentligt och att dom borde klippa gräset där.
Morfar, vill inget häldre än att sitta på din högra sida just nu .
 Bara vara din lilla prinssesa igen , och bara får va med dej och bestämma massa roliga saker vi ska göra. 
Du och Jag .
Så som det va innan... Vi skulle ut i skogen, hajk, tälja visselpipor, och gud vet allt.
Var gång du kommer på tal fäller jag en tår.
En tår av saknad.
Saknad av den bästa männiksan jag visste.
Och vet än i dag! Man får upp många vackra bilder i huvudet när jag tänker på dej .
Men även den bilden av när du ligger i din säng hemma, blek och smal.
Det var mer än hälften av dej som hade försvunnit ...
Slangar överallt och droppen på din högersida.
 Du låg där, och såg så fridfull ut. Som om allt skulle ordna sej .
Det ända du skulle behöva göra var att äta upp dej och sen skulle allt bli som vanligt.
Trode jag , hoppades jag , ville jag mer än allt.
365 dagar om året tänker jag på dej .

R.I.P Morfar <3