Asså, jag förstår inte hur världen är uppbyggd.
Det tog mej tid att förstå vad som betyder, vad man ska hålla hårt i och vad man inte kommer sakna så mycket när det är borta.
Alla måste vi har hört ordspråket "-man saknar inte kossan förrens den har lämnat boxen"?
Jag förstår det ordspråket nu...
Det är meningslöst att sträva efter något man aldrig kommer sakna.
Det är meningslöst att sträva efter chiklad glass när du igentligen vill ha vanilj glass.
När du krängt i dej choklad glassen så saknar du inte den,
du vill fortfarande ha vanilj glassen liksom.
Man blir aldrig riktigt nöjd, och när man väl blir det,
när man väl har fått vanilj glassen,
så vill man ha något annat.
För det är ju inte kul å inte ha något att sträva efter...
Och har man redan vunnit den stora potten, vill man ha något som är större.

Jag känner mej lekt med...
Alla nya människor jag träffar bara leker.
Bara har kul med mej...
Det är absolut inte riktat mot mina vänninor!
Utan mot alla dessa pågar jag får in i mitt liv.
Hittintils har jag inte hittat någon som inte ser mej som en leksak..
Hittisla har jag bara hittat killar som vill leka runder,
leka med mina kännslor på ett eller annat sätt....
Jag förstår inte alla dessa människor.
Njuter dom av att såra andra ?
Njuter dom av att se mej lida?
Jag finner tyvärr inte det roliga i det.
Men vad vet jag ?
Jag är bara en leksak....
Måste finna mej en människa som ser att jag också är en människa.
En människa som också har kännslor...
Vad e livet ?
En labutint ?

Over and Out